Det vattnas i munnen...

... jag har precis ätit och sitter här och kollar på recept på cheesecake. Japp ni läser rätt. Min kära sambo fyller år imorgon och jag ska försöka koka ihop något eget, bra, men som samtidigt god kaka. Sitter alltså och försöker skapa lite inspiration. Lagar ju ofta min mat så, kikar lite på recept och blandar dem eller bara luktar på kryddor och hoppas på att det funkar. Kommer nog troligtvis bli den senare varianten idag.
Det är ändå ganska fantastiskt det är nämligen så att Jonte sa igår;
"Det skulle vara kul om du gjorde något som är gott men ändå bra (nyttigt om man ska kalla de så) som jag kan ta med till jobbet så jag kan visa att allt inte behöver vara onyttigt för att vara gott och efterätt". Det kan man säga är att ha skapat nya vanor och tankegångar i Jontes huvud.

                                             [visst läskas det lite i munnen allt?]
Vet inte om ni kanske känner igen er men jag har försökt dra med min andra hälft men lyckas aldrig, utan har ofta fått "köra" själv. "Varför ska jag göra det här eller äta såhär, jag är ju inte tjock" (och nej det är han inte) men att äta hälsosamt och regelbundet är något jag försökt få grabben till att fixa, men metoden tjat är ju faktiskt inte så bra. Och man kan inte styra den andra (inte i vårt förhållande i alla fall) som man vill. Så när denna utmaning kom tänkte jag ändå att det kanske skulle funka, så jag droppade informationen men hade inte för höga förhoppningar att han skulle vilja hänga på. Men tjopp! så är vi nu här och hejdundrans vilka förändringar det har blivit för både knopp och kropp. Så jag vill tacka fitnessfighten för att ni kommit på denna braiga grej. Även fast vi båda tänkt vinna, så om vi inte gör det så har det förändrat mycket för oss.

Snackade föresten med min brorsa idag, sjukt vad sporrande han är. Han är som en liten myra i örat som inte går att få ut. Det är nämligen så att min kära bror är brandman och tränar en hel del och jag har alltid fått höra "Stina-du tar aldrig ut dig tillräckligt". I samtalet så pratade vi om 2 km på 10 min och jag sa att jag snart var där. Då utbrast han att han trodde att jag redan skulle kunna klara det nu. SÅ, nästa träningspass here i come. Sjukt bra att man har en sådan dryg brorsa för jag ska visa honom och lite till. Så nu vet ni det, sjukt taggad är jag.

Märker nu på gymmet att det börjar bli riktigt tungt, i den bemärkelsen att jag får kräkänslor ibland. Så jag börjar väl ta mig framåt mot pressandet över mina gränser. Idag sprang jag 1,9 km /10 min. Tränade på morgonen och jag måste säga att det måste göras om, så mycket energi man får till för hela dagen!
Nej nu är det dags att starta denna knepiga uppgift med födelsedags kaka...fortsättning följer....