Let the test begin

Igår satt jag i bastun. Hade precis tränat på att kråla (eller hur det nu stavas). Går nämligen i en vuxengrupp som försöker lära sig att veva med armarna, andas och sprattla med benen samtidigt. 

Jag satt där och tänkte: "Jag har precis gjort något jag för nått år sedan aldrig skulle kunna tänkt mig. Jag har börjat på en kurs på något som jag vet att jag inte kan. Jag går på en kurs i något jag egentligen tycker är tråkigt och jag åker helt självmant och försöker träna på det i min ensamhet.
Tänk om man kunde göra på det sättet med andra saker som jag tycker är tråkigt och som jag tycker att jag inte orkar med. Som till exempel att hålla reda efter mig hemma." 

Tankarna började gå om att man ska ta små steg i taget, och om 3 veckorsregeln (3 veckor och du har fått in en vana). Men sen kom jag på, om man trotsar allt det där då? Och bara provar om det går att vända myntet? 
I alla fall helhjärtat försöka vända myntet? 

Och så kom idén, jag vet nämligen att jag är inte ensam om att vara tankspridd hemma men ordningsam på jobbet. Så varför inte dela med mig av min resa mot ett ordningsamt hem och kanske en lite gladare sambo. 

Så vi bröjar här, men nummer 1; Min sambo får inte veta att jag har bestämt mig om detta. Läser du det här och känner mig, tänk inte ens tanken att berätta det eller fråga. Jag vill se vad som händer och om han märker något. Mitt lilla hemliga projekt med er...

Let the test begin. 

TVÄTTBILEN

Jadu, man kanske är snabb i tanken. Men handlingen är inte den snabbaste. 
Den männskliga faktorn har jag lärt mig på högskolan gör alltid att all forskning blir mindre tillförlitliga. Och så är det här. 
Stina Lisa Har ett VILL, men man kanske ska se till att man får lön och mat innan man vänder upp och ner på hela huset. 
Det vill säga...allt är inte kliniskt rent här än. 

Jag tänkte jag skulle dela med mig av en bild på att utmaningen har börjat eller ja. För mig måste det börjas med helstädning så att man är på status Q (eller nått?). På ett sätt kan man säga att det är en liten ursäkt men men...

Jag tog nämligen och proppade bilen med all tvätt. Lånade en kompis tvättstuga (en sån med stora tvättmaskiner och torkrum). Tjopp Tjopp så vart nästan allt tvättat! 

Ica var med på vägen och tyckte det var lämpligt att sitta längst upp på tvättkorgen!

Så nu är i alla fall nästan all tvätt tvättad... Fortsättning följer...

ATT SKÄRPA TILL SIG

Ni vet, när man kommer hem efter en lång arbetsdag och kommer in i köket, och... ja det ser ut som ett bombnedslag. Eller när det ligger väskor på golvet i hallen som inte har packats upp på flera dagar. Eller de där vissna blommorna som tittar på en som om man(eller hen) med mening försöker tortera dem. 

Eller bara att tvättkorgen går från att vara en till att vara en och 7 ikeakassar till.
Tandborsten då, kan man ställa den på sin plats eller måste man lägga den på köksbänken med bettskenan?

Man skulle kunna tro att jag antingen pratar om en tonåring, som man får plocka upp efter. Eller någons hälft som man stör sig på, som inte kan städa efter sig själv. Tyvärr är denna hälft jag och japp, nu får det fan vara nog.