Rensa i röran eller kaoset?

Det här med städningen gick inte så bra. Jag är nog lite för kär i min karln. När han kommer hem så känns städning mindre prioriterat och filmhäng mer. Det kan vara så att jag får något att skylla på också..så jag slipper städa. Men nu måste jag görat, besök av småglin som ska glida på golvet och sova i gästrummet. Japp här ska städas.

Helst skulle jag nog vilja vända ut och in på hela huset och börja om från början. Jag gillar när saker har sin plats. Nu har det tyvärr blivit så att det har kommit in lite för mycket saker och inget har sprungit ut. 

Äh jag skyller på att när vi flyttade in gjorde vi det på en dag. EN dag TJOFF in med alla grejer. Japp, då blir det kaos.

Så idag ska jag råda bot på tvätten i alla fall. Gissar på 7 maskiner. 

Gammal dalkulla?

Börjar man bli gammal om man börjar tycka det är bekvämt att ha ett par harembyxor upp till armhålorna? Eller börjar man bli gammal när man tycker träskorna är bättre än foppatofflorna? Eller är det bara jag som är dalkulla som använder trädojjor? Haha, man kan ju fundera ibland vilket som är värst. Att bli gammal eller se förjävlig ut. Härligt är det i alla fall att bara få känna efter och göra som man vill och inte bry sig eller värdera ett skit. Pippi jag vill vara som du jämt!

Nu ska här nervös-städas och tvättas för nya äventyr är på G och nerverna vet inte vart  dom ska ta vägen. Tur man bor i hus för nu blir det träskodansstädning till balkanmusik! :)

8 års tid. Det är jävla lång tid.

Jag vet inte. Men det har varit fram och tillbaka med mitt skriveri. Mestadels i mitt huvud. Varför? Jo för att jag är så dubbel.

Jag började skriva blogg redan 2005, för mig själv som en dagbok. När jag 2007 (eller var det 2008?) fick reda på att jag hade min ätstörning, förändrades mitt driv om att skriva blogg. Jag skrev för att verkligen belysa om hur det är att ha en ätstörning och att man kan bli frisk. Frisk blev jag och min blogg utvecklades mot att ge inspiration för att träna med goda resultat. Sen kom poledance och gjorde min värld till en vacker plats som jag ville dela med mig av. Nu är jag här och har insett att min goda tro om att man kan förmedla träningsglädje på en lagom nivå är nog svårt, då man bara ser det man läser. 

Jag vill inte ha en blogg där någon som är i ätstörningsträsket skall känna att träning är alternativet för att bli frisk. Det finns många som bara byter ut sin ätstörning till en annan sort. Kanske bryr jag mig för mycket om mina läsare. Men jag vill inte vara en del av det hela.

Jag vill vara jag och skriva för mig själv. Jag vill ge mina tankar och hur jag ser på saker å ting. Det betyder att min blogg kommer idag återgå som starten 2005, min dagbokformish. Mina tankar och min inspiration, mat, bak, träning, politik ja men allt!

Shoot man shoot som min mamma skulle säga....