Skämtåsido, det var en trevlig kväll. Blev en väldigt intressant diskussion i slutet som jag efteråt inte kunde sluta att tänka på. Just det här med att vara nykterist, eller vad man nu säger. Jag dricker ju faktiskt inte alkohol så jag är väl nykterist då. Från början var jag organiserad nykterist och hade starka åsikter, naiv och radikal som man ville vara när man var tonåring. Men nu är det annorlunda.
Det som var spännande var att jag nästan tyckte att det var lite jobbigt att prata om det. Inte för att jag är osäker på min sak att jag inte dricker utan mer för att jag försökte hitta orsaker på varför jag inte dricker. Låter lite konstigt, men man kan ju faktiskt räkna upp en massa orsaker om man vill. Typ att det är ett gift, eller påverkan på samhället, eller att jag inte gillar känslan. Men jag insåg att jag inte hade någon direkt orsak till varför just jag inte dricker. Jag bara gör det inte, för det finns inte i min natur. Jag skulle liksom aldrig få för mig det.
Ändå försöker jag hitta orsaker, för varför. Jätte konstigt egentligen. Varför måste man ifrågasätta något som egentligen inte är ett problem?
Jag menar inte att själva diskussionen var jobbig, för jag förstår att man är nyfiken varför man gör något som kanske inte riktigt är som normen. Det som var jobbigt var att jag inte kan vara säker i mig själv utan måste känna att jag måste ha en "riktig" anledning.
Det finns så många fördomar om just detta val, om att om man är nykterist så bryr man sig eller blir sur om någon annan dricker. Jag bryr mig inte alls om andras val men många vill rättfärdiga sitt drickande när det pratar med mig. Tycker det är rätt mesigt, men det kanske är just på samma sätt som jag tänker med min nykterhet. Man vill liksom förklara sina handlingar, man vill vara genomtänkt. Men näh, jag är väl inte så genomtänkt då. Jag bara dricker inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar