Ett andetag

Sitter med halsont, inte många knop.
Jag bor ju i hus och är 22 år, ibland kan jag knappt fatta att det är sant, för lite vuxenpoäng är det. Samtidigt är det så lyxigt att få vara ung och få rå om sitt eget hus. Jag behöver faktiskt inte bli vuxen för att jag råkar ha sambo, hund och kombi. Fast vad är vuxen då? Äh orkar inte ens grolla ner mig i det. Jag känner mig i alla fall inte vuxen - ganska ung faktiskt och det har jag precis upptäckt!

Roligt att man går igenom en liten livskris och inser att man är ung och har hela livet framför mig. Jag är ju lite så, tror att jag måste göra allt nu och har inte riktigt tålamodet för att vänta till sen. En utav mina bästa kompisar ska kanske dra och plugga utomlands ett halvår och jag sa ju självklart "Åh det vill jag med", responsen jag fick var "Ja men du har ju redan gjort massa sånt". Och det är ju faktiskt sant, redan som 18 åring drog jag till Cuba för att plugga spanska och dansa salsa och det är väl inte den ända resan.
Man inser inte vad man själv har gjort när tiden bara går och man hittar en vardag.

Jag är inte så bra på vardag idéer sprutar och när det är lugnt så är det som ett sorl i mig som säger "göra det och göra det". Det är ju fantastiskt bra att ha drömmar och idéer men jag känner att jag måste lära mig min vardag, att göra de där ganska vardagliga ideérna, att sätta upp gradiner (som jag tänkt en evighet) eller att bara fixa hyllan som jag köpt för länge sedan. Jobb och skola klarar jag alltid, det är ju inte min vardag hemma. Nu när jag är lite små sjuk, inser jag vad dålig och vilken lång startsträcka jag har här hemma. Även till sådant som är roligt!
Det kanske är sådant här som jag ska lära mig för att bli vuxen, vilken tur att jag är ung!

...så jag kan ju ta det lugnt och mysa lite till med lillfisen (fast jag borde kalla henne för stor, då hennes lönnmördare är vidunderliga och ofta).