galen som jag vill vara

här om dagen, blev jag knäpp. Knäpp på riktigt. Hade kört ett riktigt pass under morgonen och då hade jag blivit tokslut. Men när jag var ute och gick med Ica fick jag för mig att jag skulle springa. Inte springa för att springa snabbt så att det är jätte jobbigt, utan bara springa för att njuta av det.

Det är nog första gången jag bara sprungit och känt en frihetskänsla. Känslan av att jag inte måste springa en viss bit utan att jag får springa hur kort eller långt jag vill och jag får gå emellan.
Helt galet fantastiskt bra. Jag vill ut igen!

Men nu har i alla fall snoret kommit och för mig betyder det att jag snart kommer bli frisk. Men promenaden idag tog jag det lugnt och ikväll skall jag sitta på bänken och instruera mina fantastiska elever. Jag har lärt mig utav mina misstag så nu ska jag tat lugnt, så jag blir frisk snabbt!

Ica knows how to do it.