Dålig förlorare

Yes, det är jag och har nog alltid varit. Och ikväll har jag även fått inse att det var jag nu också, även fast jag inte riktigt har tänkt på tävlingen på samma sätt som förra gången. Har tänkt att jag har haft för lite att "ta av" för att kunna komma vidare till final. Ikväll har jag fått reda på att två utav mina närmaste vänner har gått vidare.
Min sambo Jon-Erik och min kära vän Kerstin.
Först blev jag glad, men sedan ledsen. Jag vill ju också! Men som tur är så skriver jag inte i stunden då alla känslor kom fram, utan skriver nu när jag inser hur glad jag är att det är två av mina, som jag vet, har hållit sig till kost och kört programmet och inget annat, de har även kämpat som djur för att få allt att gå ihop. De är värda det, båda två!

För mig blev det nog till att inse hur mycket jag faktiskt ville vinna personligtränar-utbildningen. Jag känner mer och mer att det är något som jag verkligen skulle vilja. Men som sagt mina vänner, att vara student och känna att man vill punga ut en massa extra pengar på en utbildning nu, känns sådär. Förut tänkte jag att jag kunde plugga på högskolan och det har jag kollat upp så jag kan, men det är ju inte Fustras-PT school, som jag vill gå!
Men som Kerstin sa, det kanske kommer finnas pengar och utrymme om något år. Man behöver inte göra allt på en gång jämt. Kanske hon har rätt, kanske behöver jag träna mig själv, fokusera på mina mål inom träning och lära mig ännu mer innan jag kan kliva in som rollen som PT. Jag försöker tänka att det finns alltid en mening med allt, att jag ska lära mig någonting av varje händelse i mitt liv.

Nu hoppas jag att ni röstar!
Många många kramar till er mina kompanjoner i vått och torrt!

1 Oktober efter avslutad FF, firar med kaffe och smootie på Gymmet en lördagsmorgon!