tisdag 27 september 2011

Att våga vara

Läste precis Underbaraclaras blogg, där hon vidarebefodrat en annan tjej, Amandas blogginlägg.
Där hon beskriver om hur negativt det är idag att vara PK, eller vad man nu vill kalla det. Att helt enkelt göra och tycka på ett sådant sätt som provocerar, fastän det inte något fel i dessa tankar.

Jädrans vad det träffade rätt. Hur mycket jag insåg att jag själv håller tyst om saker, undviker att säga saker, eller gör på ett visst sätt för att inte sticka ut. Att tycka något som är politiskt korrekt är tydligen fel. Att leva efter vad man faktiskt tror på, är något som sticker någon annan i ögonen.

Att träna så mycket som jag gör sticker nog säkert en hel del i ögonen. Att inte dricka alkohol och ha kul ändå, sticker ändå fler. Att inte bry mig om att jag inte ser perfekt ut varje dag, att dansa poledance så sensuellt jag bara kan och inte bry mig om vad andra tänker. Jag hämmar mig själv väldigt många gånger, för att jag är rädd att folk ska tänka och tro fel. Självklart är det så att det kommer alltid att hända. MEN, det jag känner är att de som väljer att tolka får tolka, så länge jag inte bryter ner mig till någon gråsten.


För hur fri är en gråsten?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar