Japp. Tror Jarkko skrev det i slutet av förra fighten, det är alltid bättre att träna med någon. Så känner jag, nu har jag haft två dagar med någon bredvid min sida. Jag kör hela vägen ut och vi pushar varann.
Känner att psyket är lite klent, kan bero på att det är snart dags för den "onda" veckan. Jag brukar bli en riktig mesis. Denna fight känns nästan lite tuffare, för att man inte riktigt minns hur jobbigt det var ibland. Sen känner jag att mitt psyke borde vara starkare denna gång, för att pusha mig över kanten.
Jag är inte den där personen som har det hårda pann-benet, som kör utan att bry sig eller blir hög av att få mjölksyra. Jag är den där som vill sluta så fort det blir "för" jobbigt. När jag trycker på gränserna säger mitt huvud, STOPP och hittar på massa olika ursäkter. Jag har som sagt lärt mig de flesta så lättlurad är jag inte. Men det är en kamp och kommer att vara det. Denna gång vill jag inte efter 30 dagar tycka att jag är en mes, utan veta att jag kan vara stolt över det jag gjort. Det är det jag går igång på, när det är jobbigt tänker jag på hur nöjd jag kommer vara efteråt, när jag satsat allt och är klar. Sådan härlig känsla!
Idag blir det morgonträning, göttans för då har man hela dagen på sig att känna sig nöjd:)
Fina Stina!
SvaraRaderaVill bara säga att det du beskriver om dig, inte överensstämmer med vad jag ser hos dig. Jag ser "pannben" uthållighet, styrka och ett jäkla driv:)! Du inspirerar mig till att göra mer, fast jag har lagt ner att ens besvära mig med att träna mage ståendes på huvudet;)!
Kram och ha en bra dag/Kerstin!
gulliga du! Det är ju därför jag tränar med dig! För att då kan jag inte komma på de där dumma tankarna!;) Det är ju när jag är ensam som jag ger upp lätt och inte kör det hårdaste jag kan;) kram på dig!
SvaraRadera