Ja, igår kände jag mig som ett monster. Eller jag gör nog fortfarande det. Jag orkar inte vara pigg, jag orkar inte koncentrera mig och jag orkar inte bara. Fast jag orkar. Jag har orkat att träna 27 dagar i sträck och jag orkar fortfarande. Men, vad jag längtar, jag längtar efter att få äta "ordentligt" så att jag orkar ta ut mig på ett rejält gympass. För just nu så säger min kropp och knopp bara nej. Jag vill egentligen bara tycka lite synd om mig själv. Det finns ingen tanke på att ge upp, eller något i den stilen, inte för att jag tror att jag kommer att komma vidare till final. Utan, för att att jag vill fortsätta.
En stor skillnad från förra gången är just att jag har ingen längtan efter skräpmat på samma sätt. Jag minns hur man planerade en pizza precis efter. Iofs skulle jag kunna äta en pizza nu men det jag egentligen bara vill är att äta god, bra mat så att jag orkar med min vardag. Sen längtar jag efter att få baka mina surdegsbröd, det ska bli så mysigt. Lite som meditation för mig.
....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar