onsdag 11 maj 2011

Snacka om livskvalité!

Jag har varit lite dålig på att skriva på hur jag mår och hur det går. För att verkligen förstå vilken förändring det har blivit på herr och fru tänkte jag beskriva oss båda med våra krämpor.
Stina Lisa, lider utav PMS som innebär att hon faktiskt lider. Man kan skämta om att man har PMS, men hon har PMS på riktigt. Får ångestkänslor utan andledning och blir fruktansvärt känslig. Vad som är, är att hon får hormonobalans och därför kan man medicinera med antidep under den perioden för att staibilisera nivåerna. Alltså antidepp som man annars ska käka kontinuerligt om man är depresiv kan hon alltså käka 1 gång i månaden 1-2 veckor. Lite speciellt, hon har ändå valt att inte äta sånt skit då hon känner att det inte hjälper henne i slutändan utan att hon bara skuter undan problemet. Sedan har hon otroligt lång menstuation med ajajordentligt smärtor. Hon tycker helt enkelt att vara kvinna skulle man kunna skippa ibland. Sen påstår läkarna att hon har IBS som innebär att man har irriterad tjocktarm och har lite olika sorters symtom, lite krånglig mage ibland bara helt enkelt, men det löser man med att undvika vissa matprodukter.Annars är det inga direkta fel på krabaten Stina Lisa.

Jonte; däremot har även han lite knepiga saker. Sömnproblem kallas dem och det har han jobbat med enda sedan han vara liten krabat. Han har svårt att bli trött på nätterna och även att somna. När han väl har somant sover han som en stor fet stock och är nästan omöjlig att väcka. Han har det jätte jobbigt med att vakna och känner sig konstant trött men ändå inte så att han kan sova. Annars vad jag vet så är det inte så mycket mer.

Nu till hur vi mår efter 11 dagar med Fitnessfight!

Jag (Stina Lisa) är idag trött som en sten, har inte fått sova så mycket då det blev tidigt uppvaknande för att åka in till Gävle för föreläsning. MEN jag bröjade faktiskt med PMS när jag började fitnessfight och det kan jag säga att det var inte det enklaste då man känner sig ganska hopplös. Men oj vilken skilland på humör! Även fast jag kände av den så kunde jag genom träning och mat hantera den på ett helt annat sätt. När mensen väl kom så fick jag mensvärk men nu var jag ju tvungen att sticka och träna och det kan jag säga att det är den bästa medicinen, ont så inninorden gick jag till gymmet och därifrån kom jag med ett skutt och leedende på läpparna OCH sen hade jag ingen mer mensvärk. Helt sjukt bra kan jag jag säga som brukar ligga en hel dag i fosterställning av kramper. Jag trodde däremot att magen skulle säga hejdå eftersom min mage brukar vara känslig vid mjölkprodukter (proteinet i dem) men nej, inge problem där heller. Jonte fiser värre än mig kan jag säga:)
Så snacka om att jag verkligen känner skilland på nu och då, och det har bara gått 11 dagar.

Jonte då, jo han har jag aldrig sett vara så pigg och så trött som nu. Han blir trött vid 23 och det kan jag säga är ett mirakel. Han säger även själv att han aldrig kännt sig så pigg som han gör nu. Vaknad för den delen är inte heller lika svårt. Så utav denna utmaning har vi redan fått en massa vinster. För våra problem påverkar ju varandra så vi som par är även lyckligare nu.

Detta var en vanlig syn hos oss förut. Jonte och Ica sovandes i soffan framför tv:n. Mys i soffan får det gärna bli mer, men inga sena osomandes nätter.

Så jag ser framemot 19 dagar till, vad kan de ge mig mer?:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar